Sorg.
Jag ska erkänna att så jag har mått sedan min älskade farmor flög till himlen i lördags så har jag aldrig mått, aldrig haft denna känsla i kroppen. Jag har haft förmånen att inte förlora någon som stått mig så nära.. Varit en bästa vän.
Det gör så sjukt ont att jag inte kommer kunna ta med henne ut, ringa och prata skit. Springa in på blomman för att köpa kexchoklad och fika till henne. Dricka starkt eller svagt kaffe för hon glömde hur många mått kaffe hon hällt i. Tillsammans med barnen sitta och prata med henne och Bettan.
Hon har varit i mina tankar varje dag de senaste åren..
Det gör ont.
Sorg.
Barnen muntrar upp mig och jag är så tacksam att jag har dem och mina nära. I måndags drog vi iväg till leklandet i Borås bara för att skingra tankarna.
Swea: "men varför ledsna? Hon är ju i himlen med Zlatan (vår döda katt) och kaninen!"
Swea har ju rätt, farmor saknade farfar. Jag vet att de är lyckliga tillsammans nu. Samtidigt som min egoistiska sida kommer fram, jag hade velat tillbringa flera år med henne här..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar