"Livet är ett helvete, sen dör man" var det en man som kom in i vårat lunchrum och sa en gång. Det uttrycket har fastnat hos mig. Man borde egentligen tycka det är hemskt, men jag ler alltid när jag tänker på det.. För det första tycker jag om mannen som sa det, det är en härlig människa och för det andra blir det nästan så extremt svart och absurt så man bara ler. Många har nog tyvärr ett helvete hela livet och det kanske man ska tänka på när man själv (som egentligen har det så himla bra) tycker att livet är ett helvete..
Lite tankar från en svamlande, virrig, tankefull och trött Evelyn..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar