barnskratt

Det hör väl till att man ska bli arga och irriterade på varandra. Vi är inte sams jämt, jag och barnen. Verkligen inte. De genomgår sina perioder med trots och annat, jag gör likaså uppenbarligen. Får erkänna att jag är ett jäkligt trotsigt troll ibland. Alla dagar är man inte på topp och man orkar inte vara positiv och avleda barnen. Men försöker få in tänket att tänka på de glada och positiva stunderna man har tillsammans just i den stunden man är arg.. räkna till tio och tänka på deras skratt och sedan avleda dem istället för att skälla ännu högre. 

Igår när jag skulle lägga dem och de var sjukt övertrötta och superjobbiga.. Sedan började jag hicka (av någon anledning) mitt i sången "när trollmor har lagt.." hick "sina elva små" hick ASGARV på två trötta troll. Barn som skrattar innerligt är väl det bästa. Det är Lycka. Jag fortsatte att sjunga och hicka flera låtar till, tills vi tillslut grät av skratt alla tre. Sedan somnade de gott.

Det kanske låter löjligt, men den stunden och den känslan gav mig så mycket energi. Deras skratt är som musik i öronen.

Barnuppfostran är så svårt... Fram tills nu har jag tyckt det varit okej (en enkel match) De ska tvättas, matas och sövas. Men, de börjar bli stora, man ska lära dem att bli "bra människor". De ska behandla andra människor rätt, man vill att de ska bli starka och våga vara sig själva..

Problem som läggning på kvällen, sluta med nappen eller vilken välling man ska välja känns som väldigt små grejer nu