Satt och kikade på bilder från min förra blogg som handlade mest om att gå ner i vikt.. När man ser vissa bilder kommer känslan tillbaka. Känslan över att ha lyckats med något, känslan av lycka när man äntligen fick se först 89 och inte långt senare 79, och tillslut även 69 även fast just 69an bara höll i sig typ en dag ;) Vad mycket starkare man blir när man känner känslan att man kan prestera, att man kan klara en sak som man inte trodde var möjlig.
Därefter just 69an har det hänt endel. Hänt mycket i mitt liv, Upp och ner. Dåliga saker, bra saker i en jäkla blandad kompott. Vikten känns inte viktig längre. Nu känns välmåendet och hälsan viktigare. Under den tiden jag gick ner de där 30 kilona då var vikten viktig, jag var kanske extrem, men jag behövde vara det för att lyckas.
De där rosa byxorna får jag inte på mig längre, en dag kanske jag får det igen, eller inte.. Den som lever får se. Men målet är nu att klara av att göra tjejklassikern. Så mina feta lårmuskler kommer spränga de däringa rosa byxorna förmodligen ;) För nu jäklar ska jag komma runt de där loppen om jag så ska släpa fram cykeln, förmodligen halvdrunkna i vansbro, krypa runt lidingö och ja hur ska det sluta på Vasan???
Men om jag nu fixat att bli morsa två gånger, fixat att gå ner i vikt, fixat att komma upp från djupa dalar då jävlar ska jag väl fixa detta även fast jag har fobi för både cykelsadlar, vatten och skidor som jag aldrig stått på? För ingenting är väl omöjligt?!
Believe in yourself
Precis, ingenting är omöjligt! :) Vi peppar dig! Kram
SvaraRadera